Fett förkyld
Tog en promenad under stjärnorna. Karlavagnen ser lika dan ut och den somriga kylan dagg kan få att smyga uppför bara ben kändes precis som den i sommarhagen en natt för två somrar sedan. Efter att ha låtit fingrarna känna på daggen och hört en väns röst på riktigt, i självaste telefonen, leker livet på nytt. Utanför mitt fönster skiner himlen i lila och mörk orange. Ljuset av storstad.
En gång, då hemma var i Hjulsbro, fick jag plötsligt för mig att sova kvar i gästrummet som var i ett separat hus någon eller några veckor extra. Det var när livet var tungt. Jag älskade att kunna smyga ut i natten utan att någon anade något och sätta mig på bryggan och låta tankarna sväva bort med vattnet.
En liten dos natur då och då är bra. Såvida man inte går vilse. Funderar på att låta bli, vara en simpel varelse utan för djupt djup. Liksom alla andra här anyway. Sirenerna tjuter med jämna mellanrum, de fungerar bra som brödsmulor.
