Yoooo
Himla larvpotta. Vet inte exakt varför. Det var att jag råkade sätta på känsloframkallande musik som satte igång det. & kanske att jag slappnade av. Kom just upp på mitt rum efter att ha jobbat tolv och en halv timme i sträck med barn som inte direkt varit de medgörligaste idag. Det var evakuering och skit på och kring Kings Kross när Lovisa var på stationen så hon fick tillsammans med tusentals andra panikslagna människor försöka ta sig därifrån. Inget telefonnät pga av att alla ringde och eftersom alla gator runt omkring var avstängda gick det inte att komma på vare sig buss eller taxi. Så fick jobba över, helt okej anledning. Jag älskar att bo i storstad ändå ♥ lite surt att missa dagens enda chans till jämnårigt umgänge bara... som skulle vara tedrickning i inte så lovely Peckham med några till synes fina typer jag träffat en gång haha fint. London ♥
Nej det är nog för att Matilda drog. Bara sådär. Nu är jag all alone. Nä men från min tajtaste kompis i London så det är såklart att det känns. Fitta. Nej usch vad säger jag! Klarar inte av att använda det ordet verbalt så dumt att öva upp mig skriftligt. Men på lördag ska jag ha riktigt jävla roligt med henne en gång för alla så det fungerar. Fett jobbigt att alla ringer mig för att undra vart hon tog vägen. Himla ansvar fan. Det tänkte hon inte på va! Att jag skulle bli drabbad. Folk har ringt runt för att få tag i mig aah vafan jag tycker ju också att det var omoget gjort. Hon hade en fett bra rationellt genomtänkt plan för hur uppsägningen skulle gå tillväga och så bara tappar hon allt och drar. Hon är smart egentligen, där inne någonstans! & jag tycker om henne hursom. & kan rentav sätta mig in i hennes situation och förstå. Ja, jag kommer saknar henne. Bajs. Men hon kommer väl tillbaka, det är ju London - här kommer och går folk för jämnan. Typ jag. Det suger med. Jag älskar London. Men komma och gå innebär ju att man kommer tillbaka också. Ett kretslopp, så är det bara. Jag vet jag bara bladdrar men så fort jag slutar skriva för en hel sekund tappar jag mig. Imorn bitti ska jag kolla på Toy Story två med Jacob. Och Esther såklart men det är på Jacobs begäran, tröttisen började gråta innan läggdags för att han trodde att jag skulle glömma. Jag ska aldrig glömma. Det är det som är det fina med att jobba ensam all deras vakna tid, från klockan tjugo i åtta på morgonen till när de somnar framåt åtta på kvällen - jag blir deras stand in mamma. Verkligen, det finns ju ingen annan. Finisarna ♥
Nu skrev en spanjor till mig, som jag träffade i Zaragoza hoho jag ska invita honom till London. Älskar att snacka spanska. Känner mig pro fast jag suger bara för att jag hajar. Förra lördagen, den femtonde, räddade jag ett vilsen gammalt spanskt par några tvärgator från Picadilly. De frågade mig på knagglig engelska var Regent Street var och förstod inte alls vad jag svarade. Sedan frågade jag på spanska om de var från Spanien då jag tyckte att brytningen lät som sådan och de sken upp som solar. Vi tog följe och med sprudlande spanska ledslog jag dom hela vägen till Oxford Circus och de var så lyckliga att det inte var sant. Deras hotell låg vid Marble Arch och efter att jag pekad och förklarat så jag var säker på att de inte gick vilse på oxfords raksträcka så fick jag en underbar kram av tanten! Hon sa att jag var en ängel. Åh vad det är unerbart att hjälpa folk. Jag blev snäppen mer rakryggad och jätteglad för resten av dagen. Kom dock endast ihåg att redogöra ursprunget till min lycka för Alva, på vår efterföljande fika på torget i Kensington, och det är ju dumt. Lyckobringande grejer ska man skriva upp! Done. Check. Jaha nu ska jag spola bort min tankeverksamhet med lite Friends. Inte tvinga er läsa igenom detta i snart släckt hopp att finna något intressant. Fasar att mitt internet dör innan jag hinner svara de fina som skriver på facebok. Vågar inte gå ut på en promenad runt Clapham Common, jag är för tänkande för tillfället haha. & trött. Lika bra att sooova! Imorn kommer en tysk au pair med två barn hem till mig så att jag får ta hand om dom allihopa. Wish me luck. Jag måste ringa Matilda. Nu! & skriva ang extra jobb på torsdag att det inte fungerar. & om det där och där och där. Jag kommer inte skriva ett enda jävla sms ikväll. Orka! Eller PALLA menar jag. Åh Grekland ♥ Caroliiiine
Nej det är nog för att Matilda drog. Bara sådär. Nu är jag all alone. Nä men från min tajtaste kompis i London så det är såklart att det känns. Fitta. Nej usch vad säger jag! Klarar inte av att använda det ordet verbalt så dumt att öva upp mig skriftligt. Men på lördag ska jag ha riktigt jävla roligt med henne en gång för alla så det fungerar. Fett jobbigt att alla ringer mig för att undra vart hon tog vägen. Himla ansvar fan. Det tänkte hon inte på va! Att jag skulle bli drabbad. Folk har ringt runt för att få tag i mig aah vafan jag tycker ju också att det var omoget gjort. Hon hade en fett bra rationellt genomtänkt plan för hur uppsägningen skulle gå tillväga och så bara tappar hon allt och drar. Hon är smart egentligen, där inne någonstans! & jag tycker om henne hursom. & kan rentav sätta mig in i hennes situation och förstå. Ja, jag kommer saknar henne. Bajs. Men hon kommer väl tillbaka, det är ju London - här kommer och går folk för jämnan. Typ jag. Det suger med. Jag älskar London. Men komma och gå innebär ju att man kommer tillbaka också. Ett kretslopp, så är det bara. Jag vet jag bara bladdrar men så fort jag slutar skriva för en hel sekund tappar jag mig. Imorn bitti ska jag kolla på Toy Story två med Jacob. Och Esther såklart men det är på Jacobs begäran, tröttisen började gråta innan läggdags för att han trodde att jag skulle glömma. Jag ska aldrig glömma. Det är det som är det fina med att jobba ensam all deras vakna tid, från klockan tjugo i åtta på morgonen till när de somnar framåt åtta på kvällen - jag blir deras stand in mamma. Verkligen, det finns ju ingen annan. Finisarna ♥
Nu skrev en spanjor till mig, som jag träffade i Zaragoza hoho jag ska invita honom till London. Älskar att snacka spanska. Känner mig pro fast jag suger bara för att jag hajar. Förra lördagen, den femtonde, räddade jag ett vilsen gammalt spanskt par några tvärgator från Picadilly. De frågade mig på knagglig engelska var Regent Street var och förstod inte alls vad jag svarade. Sedan frågade jag på spanska om de var från Spanien då jag tyckte att brytningen lät som sådan och de sken upp som solar. Vi tog följe och med sprudlande spanska ledslog jag dom hela vägen till Oxford Circus och de var så lyckliga att det inte var sant. Deras hotell låg vid Marble Arch och efter att jag pekad och förklarat så jag var säker på att de inte gick vilse på oxfords raksträcka så fick jag en underbar kram av tanten! Hon sa att jag var en ängel. Åh vad det är unerbart att hjälpa folk. Jag blev snäppen mer rakryggad och jätteglad för resten av dagen. Kom dock endast ihåg att redogöra ursprunget till min lycka för Alva, på vår efterföljande fika på torget i Kensington, och det är ju dumt. Lyckobringande grejer ska man skriva upp! Done. Check. Jaha nu ska jag spola bort min tankeverksamhet med lite Friends. Inte tvinga er läsa igenom detta i snart släckt hopp att finna något intressant. Fasar att mitt internet dör innan jag hinner svara de fina som skriver på facebok. Vågar inte gå ut på en promenad runt Clapham Common, jag är för tänkande för tillfället haha. & trött. Lika bra att sooova! Imorn kommer en tysk au pair med två barn hem till mig så att jag får ta hand om dom allihopa. Wish me luck. Jag måste ringa Matilda. Nu! & skriva ang extra jobb på torsdag att det inte fungerar. & om det där och där och där. Jag kommer inte skriva ett enda jävla sms ikväll. Orka! Eller PALLA menar jag. Åh Grekland ♥ Caroliiiine
Kommentarer
Postat av: Carro
Lite hihihi och haha och fniss! Du får mig allt att le Linn. Fina Linn.
En spanjor you say!? It better not be Andrés! Han är min boy. Eller nått. Men vem vareee dååå? :)
Och vad roligt att du fick hjälpa det spanska paret, sånt kan man leva på ett tag. I alla fall om man gick Sam Språk och är sådär nördig men tja jag har ju alltid tyckt att du har lite av en språkare i dig.
Puss!
Trackback
