London

När allt sådant där hemskt kommer på en gång så är det lite svårt att hålla skenet uppe. Det är inte längre lika simpelt att bara stänga av tankarna och jag önskar att jag bara fick lägga mig under täcket och stanna där. Stanna där tills jag orkar stänga av igen. Men i stället tar jag en tio minuters paus på mitt rum, skriver ner lite skit för att sedan torkar tårarna och återigen leka lycklig flicka. Kommer inte på något som är värre än cancer för tillfället. Och bryr mig inte om det finns det för fy helvete så jävla onödigt det är jävla bajs. Vem det än gäller är det lika läskigt varje gång.